|
|
Läs berättelsen och ta en stund att reflektera över frågorna nedan:
Hur vill Du bli betraktad/ bemött när Du säger att Du vill bli respekterad?
Vilken känsla vill Du att någon annan ska känna, inför Dig, när Du känner Dig respekterad?
Vilken betydelse har hur Du själv känner inför den Du vill ska respektera Dig?
Hur betraktar/bemöter n
Du själv de som Du vill ska respektera Dig? |
|
Hur fungerare det? Är det så att?:
De vi trivs och umgås med, bara är personer som lever upp till våra förväntningar på hur vi vill bli respekterade!
En god relation bygger på att jag upplever att jag blir bemött på ett sätt som jag anser att jag har rätt till eller har förtjänar?
Kan Du bli bemött med respekt, utan att själv känna Dig respekterad? | |
Berättelsen
Den handlar om Anita och Per två av deltagare i en utbildning. De gick in i en konflikt redan i början av det första projketarbetet varvid båda två tydligt markerade sina positioner. Anspänningen ökade ytterligare då Per, vid ett senare tillfället, försvarade en av de övriga deltagarna som inte var närvarande. Deras interna mot-sättningar färgade nu av sig på hela projektgruppens arbete. Per bjöd in till ett öppet samtal om situationen och med hjälp av övriga gruppen och utbildningledningen lugnade allt ner sig så projektet kunde avslutas.
Efter avslutat projekt bad, större delen av, den aktuella projekt-gruppen utbildningsledningen om hjälp med att, som en del av utbildningen, titta på vad som hade hänt i gruppen. Anita valde att inte medverka och det blev således heller inte någon uppföljning.
Anita började agerade mer och mer öppet kritiskt mot Per inför hela studiegruppen. Anita hånlog och små skrattade när Per uttalade sig i mindre arbetsgrupper. Vid ett tillfälle ledde detta till att Per slutligen konfronterade Anita inför övriga arbetsgruppen. Resultatet blev att Anita kände sig på hoppad och omgående, gick till utbildningsledningen.
Per och Anita fick till uppdrag att reda ut sin relation. Anita tog inget initiativ, så Per tog upp frågan. Anita svarade hon hade inget intresse att tala med en person som uppenbarligen hade en borderline personlighet. En diagnos som Anita kunde konstatera utifrån sin långa erfarenhet inom vården.
Då allt hade lugnat ned sig en tid och deras samarbete hade fungerat ok vid ett par tillfällen, gjorde Per, vid en lunch, ännu ett försök att tala ut. Anitas reaktion var att hon ville inte tala mer om det. Och att hon kände sig inte repekterad när Per valde att tala om saken igen.
|
 Reflektera över frågorna till vänster!
Väcker de något hos Dig eller lämnar de Dig
helt oberörd? |
|
